"Min mission är att förbättra för patienterna”

Ulrika Bergsten blickar ut från Reumatologen

Nyfikenhet och en nästintill outtröttlig vilja att förbättra för patienterna. Det är vad som driver Ulrika Bergsten att forska. Att kombinera det med kliniskt arbete är en självklarhet. "Jag vill förbättra vården och då måste jag vara i vården."

Ulrika Bergsten har varit sjuksköterska i över 25 år. Just nu arbetar hon som specialsjuksköterska på Reumatologimottagningen. Samtidigt är hon ansvarig för en studie som undersöker effekten av att ha en mottagning som leds av sjuksköterskor där patienterna kommer på täta besök och har definierade behandlingsmål och jämför det med effekten av ordinarie vård. De patienter som är med i studien har ledgångsreumatism med måttlig till hög sjukdomsaktivitet.

– Bakgrunden till att vi valde just detta ämne är att när patienter nyinsjuknar så har de en tät uppföljning. Men jag har stött på patienter som har haft sjukdomen ett tag och inte mår så bra. Min fundering då är ju såklart – hur kan vi hjälpa dem att må bättre?

Patienterna som är med i studien har haft sjukdomen i minst två år och följs upp var sjätte vecka. Utgångspunkten är en personcentrerad vård och alla åtgärder och insatser bygger på patientens individuella mål. Det innebär att det blir olika för alla, vilket enligt Ulrika Bergsten är meningen med personcentrerad vård.

– Partnerskap är en viktig del i personcentrerad vård och genom att vi träffas med ganska korta intervall skapas både relation och kontinuitet. Personcentrering gynnar både patienterna och medarbetarna. Som medarbetare behåller man fortfarande sin professionella roll men man är som vårdare också en person, inte bara är en funktion. Jag tror att det gör jobbet roligare, att man inte bara är en utbytbar bricka.

Studien startade 2014 och resultaten de fått hittills visar att patienterna uppskattar kontinuitet och att få möjlighet att bygga upp en relation så att de inte behöver börja om på nytt vid varje besök.

Idag är hennes forskning väldigt patientnära, men för Ulrika Bergsten var det inte en självklarhet att forska. Hon minns till och med att hon under sina första forskningskurser tyckte att forskning verkade tråkigt. Men efter att ha blivit utmanad provade hon och intresset väcktes.

Forskning och utveckling, en del av Ulrika Bergstens vardag.

– Forskningen gör att jag hela tiden lär nytt. Jag får dessutom en möjlighet att förmedla det jag lär mig både till patienter och kollegor. Min mission är att förbättra för patienterna.

Hon ler lite när hon säger det, för att sedan fortsätta berätta att hon misstänker att kollegorna ibland blir trött på henne eftersom att hon alltid pratar om patientfokus.

– Men det är ju därför vi är här, för patienternas skull. Det är ett enträget arbete att hålla fokus på det. Jag tror att patienterna tar rimliga beslut utifrån vad de vet. Därför måste vi i sjukvården ha en nyfikenhet kring hur de tänker. Det är definitivt något jag har, som också påverkar mig forskningsmässigt.

För Ulrika Bergsten känns det som en självklarhet att kombinera forskningen med det kliniska arbetet.

– Jag vill förbättra vården och då måste jag vara i vården. Det är i alla fall så jag tänker kring att kombinera de två.

När hon började forska runt 2003 upplevde hon att det fanns en misstro mot kvalitativ forskning. Den känslan har hon inte längre, särskilt inte på Reumatologen.

– Använder man en kvalitativ metod innebär att det man får patientens erfarenheter och berättelser, vilket ökar förståelsen. Jag ser ingen motsättning mellan kvalitativ och kvantitativ forskning, man väljer metod utifrån det man vill veta.

Forskningen ser hon som en personlig resa. Något som gjort henne modigare. Nu vet hon att hon kan få svar på de frågor som hon har, samtidigt som varje svar innebär nya frågor. Det bästa tipset hon har till någon som funderar på att forska är att bara göra det.

– Är man nyfiken så gör det! Jag sa själv högt och tydligt att jag aldrig skulle forska men så blev det inte. Att forska är otroligt givande. Vi har olika professioner inom sjukvården och vi måste bedriva forskning inom alla dessa – för det gagnar patienten, avslutar hon.

Text och foto: Sofia Lindqvist, Sahlgrenska Universitetssjukhuset